Gästinlägg av John Hörnquist
Jag har länge gillat kallbad för endorfinruset man får efteråt. Men för ett drygt år sen trodde jag inte det var möjligt att simma en längre sträcka utan en tjock våtdräkt. Men, man kan rätt snabbt komma en bit på väg, med lite tålamod och förkärlek för kallbad, har jag märkt. Att komma riktigt långt verkar dock kräva mer övning och mer tid.
Jag kände till att ”the Ice Man”, Wim Hoff, simmade i isvatten, men trodde att han var ett unikum. Tills jag upptäckte att det fanns folk som simmade både en och två km, i iskallt vatten! Otroligt fascinerande, så jag köpte jag en tunn simmarvåtdräkt för att testa. Ändå tog det inte mer än trettio meter innan jag fick så mycket brain freeze, trots huva, att jag fick ta upp huvudet ur vattnet och simma tillbaka.
Jag hade nog gett upp där om inte corona-året stängt ned såväl badhus som träningslokaler i november. Så jag läste på lite mer och prövade igen. Lärde mig att man måste vänja kroppen successivt, både vid varje tillfälle och över längre tid. Så med våtdräktens hjälp kunde jag simma uppåt 50 m i stöten, ett par gånger om. Då var det 8°C och kändes svinkallt! Så viktigt med bra ombyte, varm dryck och rörelse efteråt. Och att simma på grunt vatten och helst vara flera. Man blir lätt yr när huvudet kyls ned så man måste vara försiktig. Man kan gärna ha en uppblåsbar safety buoy också.
Nästa gång var det sex grader och jag prövade utan dräkt. Chocken blev ju ännu större, men det kändes ändå bättre. Både för att endofinruset blev starkare, och för man slipper kämpa sig ur en kall dräkt sen. Och, som alla vet som provat kallbada, kroppen vänjer sig ju, så man faktiskt känner sig varmare efter badet än innan, så det går att simma ett par korta omgångar i rad innan man bli för kall. Så jag fortsatte så, nån gång i veckan, medan temperaturen fortsatte sjunka, tills isen lade sig. Och återupptog simmandet efter det, och lyckades till sist crawla över hundra meter i sträck i femgradigt vatten, härom veckan.
Förutom att öva gradvis, och gärna springa innan så man är varm i kroppen, var den enklaste men viktigaste faktorn att börja använda flera badmössor. Gärna en räfflad underst som skapar ett luftlager. Utvecklingen hade gått klart snabbare om jag fattat det tidigare. Man kan förstås simma utan att doppa huvudet så mycket också, det underlättar på samma sätt. Men jag gillar crawlandet. Både tips och fakta fick jag inte minst från kontot Hellas Vintersim.
Nu blir det allt skönare, när man kan simma längre och längre i takt med att vattnet värms upp igen. Men sjukt nog kommer jag nog sakna det där kallbadsruset som kylan ger lite i sommar. Så pröva du med vetja. Roligare och lättare mentalt att simma än att bara sitta stilla och härda ut i kallvattnet tycker jag.