Vatten kallar på mig, som att det innehar en oemotståndlig dragningskraft. Blicken dras ut över havets oändlighet, sjöns stillhet. Andetaget får mer plats i kroppen när jag är nära vatten, som en lättnadens suck går genom mig.
Omedvetet har jag badat kallt hela mitt liv, alltid varit den där lite konstiga och tokiga som badat mycket och länge. Medvetet startade jag efter min tredje graviditet. Allt i kroppen stod still, smärta vandrade runt i kroppen och hade svårt att leva mitt vanliga aktiva liv. En solig krispig dag i Göteborg tog jag mig till det kalla glittrande havet, effekten jag fick av ett bad slog allt annat jag provat för att höja mitt välmående. Det rusade runt, bubblade i hela kroppen. Som att kroppen befunnit sig i dvala och nu började vakna till liv. Så jag fortsatte…
Att stå vid tröskeln av det obekväma, ta det där beslutet att kliva över. Skaka av sig alla andras tankar och åsikter. Döva egna begränsande tankar och idéer. Och gör det som är obekvämt, tokigt, som sticker ut. När beslutet är taget kommer en frihet som är beroendeframkallande. När första stegen ner i det kalla vattnet får kroppen att reagera, stanna upp medvetet släppa magen för att ge det djupa andetaget plats. Aktivt välja att genomföra något som kropp och sinne tycker är helt galet, för att sedan hamna i ett stadie av total stillhet.
Sociala medier och plattformar får oss lite tokiga att inse att vi inte är ensamma, att det finns många som aktivt väljer att ta sig utanför sin komfortabla zon. Som den duktiga flicka jag alltid varit har det funnits ett motstånd i mig att vara annorlunda, även om min personlighet pyrt ut som att den är för stor för den trånga duktiga dräkten. Att se andra tokar är så frigörande, inspirerande och helt fantastiskt!
Den mentala biten av att bada kallt är för mig det viktigaste. Som att kroppen behöver chockas för att sinnet ska få ro. Jag behöver ta mig över den där tröskeln, skaka igång hela mitt system för att stillhet ska få plats. Inget annat kan få mig så närvarande som ett riktigt kallt bad. Upplevelsen i naturen, allt det vackra mina ögon får vila på, dofter, ljud, allt det levande är ett måste för att upplevelsen ska bli fulländad. Mig lurar man inte på att duscha kallt, nej det gör jag skållande hett. Jag gillar smaken av ordet wildswimming, det passar min syn på att bada året runt var som helst. I hav, sjö, tjärn, å och flod. Motståndet finns där, även om jag badar varje dag. Men det expanderande andetaget kommer snabbare ju oftare jag utsätter mig för kyla.
Som yogalärare utgår allt jag lär ut från andetaget, så även här. För mig finns det inte en lång lista av vad kallbad är eller bör vara, tvärt om. Så mycket annat i livet är fokuserat på prestation och måsten. Det här vill jag ha som en fristad från allt annat i livet. På min lista står endast: andas. När jag guidar andra att badakallt lägger vi fokus på två saker: långsamhet och djupa andetag. Att tillåta det gå så långsamt att varje litet steg är ett beslut taget av dig, checka av: kan jag andas här? För varje steg. Släppa axlarna, mjuk mage. Mjuk mage.
När vi flyttade från de salta haven på västkusten till de mörka mjuka sjöarna i Dalarna 2019 visste jag att det skulle snackas om den nya tokan i den lilla byn. Lika bra att leva upp till det! Mitt badande året runt väckte nyfikenhet, många visade intresse att vara med på ett bad, det tog lite tid men i februari i år blev vi plötsligt ett stort gäng med damer som sågs flera gånger i veckan för bad tills vi lite besviken fick inse att vattnet blivit för varmt för att få den där pirriga effekten. Gemenskapen, att våga tillsammans. Att bryta isolering vi alla mer eller mindre kände mitt under den märkligaste tiden under våra liv. Ljuvligt!
Att bada kallt, i naturen, får mig att känna mig levande. Den livskraft som talas om inom ayurveda och TCM är så tydlig, det rusar och bubblar i alla kroppens små hörn. Att bada kallt är för mig att ta kontrollen över mig och min kropp. Jag kan reglera reaktioner med mitt djupa andetag, jag är för en liten stund helt och hållet i kontroll. Det är stort i snabbt snurrande värld. Jag badar året runt för att vattnet kallar mig, så starkt att jag känner ropen till och med genom isen. Helt ärligt, vem känner sig inte oövervinnerlig med en yxa hackandes igenom isen?
