Kontraster

Kallbad, vilken underbar upplevelse! Hur ska jag klara mig utan nu när jag flyttat till södra Frankrike? För tre år sedan kunde jag inte ana att en av de sakerna jag skulle längta efter med Sverige skulle vara just kallbad. Jakten på kallbad ”à la française” har börjat. Men det är ingen självklarhet. Var finns närmaste sjö där man faktiskt får bada?
 
Det var vid den lilla stranden vid Oxhålsbadet på Stora Essingen i Stockholm som jag fick den första wow-känslan kring kallbadandet. Naturen, stillheten och känslan av att göra något lite utöver det vanliga. Vi var alldeles ensamma den här septembermorgonen 2019. En härlig kontrast mot sommarens hektiska badliv. Den här typen av wow-känsla ville vi ha mer av. Där vid Mälaren bestämde vi oss, jag och min granne Annika. Vi skulle fortsätta bada hela hösten och vintern, minst en gång i veckan. Så blev det och det är jag lycklig för. Vi tyckte vi var jätteduktiga som badat i sisådär knappa 15-gradigt vatten men temperaturen sjönk som bekant ganska snabbt under hösten.

I kallbaden har jag hittat en egen unik upplevelse. Ett tillfälle att vara själv eller tillsammans med andra badtokiga eller i kombination med barnen och familjen. ”Mamma ska bara bada.” Skogsutflykterna fick en extra dimension. Pulkor, varm choklad, mössor, små vantar och så badhandduken. Att packa ner handduk och badkläder mitt i vintern – bara det är en häftig känsla, tycker jag. Kontrasten och pirret börjar redan där hemma. Det ilar till i kroppen av tanken på att klä av sig de varma ytterkläderna och sedan skala av plagg efter plagg. Oftast tar jag på mig bikinin hemma i värmen för att ha ett moment mindre innan kallbadet ute i naturen. Då finns inget som kan hindra mig. Det är lite som att lägga fram träningskläderna kvällen innan.

Allra helst badar jag vid sandstränder där jag kan vada ut i vattnet som om det vore sommar och sol och det mest självklara att göra mitt i vintern. Jag passar på att köra några glädjetjut rakt ut över vattnet också. Det är ju ändå ingen trängsel på stranden. Efteråt känns huden så len. Den känslan vill jag behålla så ingen dusch utan bara dra på mjuka varma kläder och känna hur kroppen tar hand om resten.

Den här vintern blir nog mina kallbad mer sporadiska. Mälaren väntar om ett par veckor och kanske har jag chans att komma till en sjö i Pyrenéerna eller får ta ett dopp i Atlanten? Tills dess njuter jag av alla inspirerande bilder och berättelser i kallbadsbloggen och duschar iskallt varje morgon.