Hade du frågat mig för två år sen om jag skulle med och bada isvak hade jag tyckt du varit galen, idag är jag sådär galen och älskar det!

Allt började sommaren 2020, då fick jag för mig att bada varje dag och se hur länge jag kunde hålla i. Sommarmånaderna gick väldigt lätt trots att jag varit en liten badkruka. När löven började gulna, graderna sjunka och solen sken bakom de regntunga molnen och hösten äntligen var här kände jag inte alls för att sluta bada. Under hösten blev jag dock sjuk och fick avbryta min ”bad-streak” och badade därefter allt mellan varje dag till minst 3 gånger i veckan. Där och då trodde jag att jag skulle klara av att bada fram tills att isen skulle lägga sig och då skulle min längtan släppa, men icke.

Jag minns så väl mitt första dopp när isen lagt sig som en tunn hinna över sjön.
Himlen var vackert rosa, det var en liten lätt vind och skogen var helt tyst. Lyckan och euforin började spritta i hela min kropp när jag insåg att jag skulle få bada isbad för första gången och det kändes inte ens läskigt, utan bara härligt och spännande. Den tunna isen sprack under mina fötter när jag försiktigt gick i och när jag kom till ett behagligt djup sänkte jag mig långsamt ner. Det pirrade i hela kroppen som om jag smort in mig med liniment samtidigt som andningen var förvånansvärt lugn. Otroligt fängslande.

När 2021 närmade sig bestämde jag mig för att utmana mig själv, jag ska bada varje dag under ett helt år. Trots snöstorm, regn och ibland sena mörka kvällar när jag bara ville krypa upp under en filt i soffan badade jag, ibland med lite extra pepp från min man. Jag skulle ljuga om jag sa att alla dagar varit underbara dagar att bada på och att jag känt motivation varje dag. Men jag har gjort det ändå och aldrig ångrat ett dopp efteråt.

Under detta år som varit har jag mest gått på känsla hur länge jag stannar i vattnet och ett fåtal gånger ”jagat” tiden. Vad som bestämmer hur länge jag stannar i vattnet är dagsform och mående men också om jag badar barfota eller ej. Badar jag barfota i 0-2 gradigt vatten mår jag bäst av 1-2 minuter, har jag neoprenstrumpor kan jag sitta i upp mot 5 minuter och må bra. Efter 5-7 minuter tar det mer energi än vad det ger och jag blir väldigt kall. Jag har suttit i 10 minuter ett par gånger och även 15 minuter bara för att testa mig själv. (Och då med människor omkring mig såklart.) Efter 15 minuter mådde jag inte bra, jag fick ofrivilligt huttrande, energin var i botten och kroppstemperaturen var låg. Det jag vill komma med detta är att tävla inte med andra hur länge ni kan vara i vaken, gå på känslan och känn in vad som känns bäst för dig. För det som känns bra för en person kanske inte känns bra för en annan, vi är alla olika och det är superbra.

Detta år har fört med sig så mycket tankar, en del stress och ovisshet, och för mig har baden varit mitt sätt att rensa och hela mig. Jag har enbart haft lite snuva och låg feber i samband med vaccin annars har jag varit frisk och min spänningshuvudvärk har blivit så mycket bättre, och det tror jag absolut har med kallbaden att göra.

Vissa dagar när jag har känt mig låg och bara vill rensa huvudet och kroppen. Då badar jag, och doppar gärna huvudet. Låter allt bara rinna av, ibland kommer det en tår och ibland ett skratt. Sjön tar hand om det jag inte vill hålla kvar vid och fyller mig med sin kraft. Känslan av att vara så nära naturen får mig att bli som en del utav den, jorden, vattnet och luften. Kraften från naturen som ger sådant otroligt energifyllt lugn och en närvaro som jag inte upplevt på något annat sätt. Det är en sån otrolig känsla som kanske inte alla kan förstå men du som har varit med om den vet vad jag talar om.

Ibland ser jag tillbaka på när jag började, hur jag tyckte att vinterbadare var galna och att jag inte riktigt förstod mig på dem. Idag är jag glad över att vara lika galen och förstår verkligen varför dem badar.

Önskar er alla ett fint 2022,
Kramar Cassandra